Idag började jag käka gäspmedicinen aka  Paroxetin igen. 
Jag har så mycket oro och ångest i kroppen så att - ja. Vi ger det en chans. Till. 
Började med 20 mg denna gång så effekten kommer lite snabbare. Dock får jag räkna med att må lite sämre ett par veckor. Kan ju må hyfsat till jul om jag har tur...
Om jag inte märker någon effekt är läkare A beredd att höja dosen denna gången, men det hoppas jag slippa. Jag skulle självklart helst slippa SSRI överhuvudtaget - men nu är allt helt enkelt lite för mycket för min hjärna att bearbeta. Givetvis löser inte SSRI allt, men i kombination med KBT’n kan det bli bra mycket bättre. 

Jag har nog testat de flesta SSRI och SNRI som finns. Samt stämningsstabiliserande. Det har funkat i perioder, men av någon anledning som jag inte minns nu har jag alltid slutat. Nu ska jag dock ge det en längre tid - dvs... om jag inte går upp vikt. Gör jag det slutar jag dirr. Jag orkar inte det.

För faktiskt så viktväktar jag nu. Gjort i två månader och gått ner drygt 9 kg. Vill ner 10 till. Jag trivs helt enkelt inte som "stor". Har ingen grav övervikt, men en liten. Och jag gillar det somsagt inte. JAG gillar det inte. Det handlar inte om vad någon annan tycker, det ger jag fullständigt ZERO shit about. Det handlar om mitt välmående.
Dessutom tror jag att det skulle skona mina leder med lite färre kilon på kroppen. Så jag kör! Tar dock en liten paus under julen, fast med modifikation, behöver ju inte glufsa hejdlöst i onödan bara för att det är jul. Men jag tänker inte registrera och hålla på. Tänker göra som Tabita och unne mä litte. 

Jag har ont. Svinont. Natten har varit hemsk.
Vaknat otaliga gånger av helt galna smärtor. Fått gå upp och vanka runt lite i huset. Fått tagit extra Oxynorm och det känns i huvudet idag. Ont, yr. 
Har fortfarande svinont, framförallt i höfter och ländryggen. Känner mig väldigt lättad över att jag inte har någon tid inbokad den här veckan. 
Skulle dock behöva greja i lägenheten, rensa bort kartonger, dammsuga, våttorka golv. Min kära mamma erbjuder sig att hjälpa, men jag är envis - kan själv, vill själv - dessutom vill jag att hon ska ta det lite lugnt då hon i går kväll återigen fick åka till akuten då hon kände av hjärtat. Det är lite knas, men som tur är inget allvarligt. Men givetvis blir det alltid oro när det har med hjärtat att göra. Vet ju själv, har takykardi vilket förmodligen beror på POTS. Otaliga EKG har gjorts, allt bra. Och för två månader sen fick jag en hjärtröntgen, har inte hört något så antar att allt såg bra ut.
Äter ju betablockerare så märker mest av det när jag ställer mig upp för snabbt, då rusar pulsen upp med 30-40 slag. Japp, POTS. Innan jag fick betablockerare låg min vilopuls på 120-140 vilket ju sliter oerhört på hjärtat.
Suck. Vilket skämt till kropp man har. 

(null)

Yawn time

EDS Kommentera
Idag började jag käka gäspmedicinen aka  Paroxetin igen. 
Jag har så mycket oro och ångest i kroppen så att - ja. Vi ger det en chans. Till. 
Började med 20 mg denna gång så effekten kommer lite snabbare. Dock får jag räkna med att må lite sämre ett par veckor. Kan ju må hyfsat till jul om jag har tur...
Om jag inte märker någon effekt är läkare A beredd att höja dosen denna gången, men det hoppas jag slippa. Jag skulle självklart helst slippa SSRI överhuvudtaget - men nu är allt helt enkelt lite för mycket för min hjärna att bearbeta. Givetvis löser inte SSRI allt, men i kombination med KBT’n kan det bli bra mycket bättre. 

Jag har nog testat de flesta SSRI och SNRI som finns. Samt stämningsstabiliserande. Det har funkat i perioder, men av någon anledning som jag inte minns nu har jag alltid slutat. Nu ska jag dock ge det en längre tid - dvs... om jag inte går upp vikt. Gör jag det slutar jag dirr. Jag orkar inte det.

För faktiskt så viktväktar jag nu. Gjort i två månader och gått ner drygt 9 kg. Vill ner 10 till. Jag trivs helt enkelt inte som "stor". Har ingen grav övervikt, men en liten. Och jag gillar det somsagt inte. JAG gillar det inte. Det handlar inte om vad någon annan tycker, det ger jag fullständigt ZERO shit about. Det handlar om mitt välmående.
Dessutom tror jag att det skulle skona mina leder med lite färre kilon på kroppen. Så jag kör! Tar dock en liten paus under julen, fast med modifikation, behöver ju inte glufsa hejdlöst i onödan bara för att det är jul. Men jag tänker inte registrera och hålla på. Tänker göra som Tabita och unne mä litte. 

Jag har ont. Svinont. Natten har varit hemsk.
Vaknat otaliga gånger av helt galna smärtor. Fått gå upp och vanka runt lite i huset. Fått tagit extra Oxynorm och det känns i huvudet idag. Ont, yr. 
Har fortfarande svinont, framförallt i höfter och ländryggen. Känner mig väldigt lättad över att jag inte har någon tid inbokad den här veckan. 
Skulle dock behöva greja i lägenheten, rensa bort kartonger, dammsuga, våttorka golv. Min kära mamma erbjuder sig att hjälpa, men jag är envis - kan själv, vill själv - dessutom vill jag att hon ska ta det lite lugnt då hon i går kväll återigen fick åka till akuten då hon kände av hjärtat. Det är lite knas, men som tur är inget allvarligt. Men givetvis blir det alltid oro när det har med hjärtat att göra. Vet ju själv, har takykardi vilket förmodligen beror på POTS. Otaliga EKG har gjorts, allt bra. Och för två månader sen fick jag en hjärtröntgen, har inte hört något så antar att allt såg bra ut.
Äter ju betablockerare så märker mest av det när jag ställer mig upp för snabbt, då rusar pulsen upp med 30-40 slag. Japp, POTS. Innan jag fick betablockerare låg min vilopuls på 120-140 vilket ju sliter oerhört på hjärtat.
Suck. Vilket skämt till kropp man har. 

(null)