Den där dejten jag skrev om... Den gick bättre än förväntat. Kröp in i hans famn och vips var 20 år bortsuddade. Bara sådär.
 
Det har gått några veckor nu, och han var här igen o helgen som var. 
Att vi är kära är en underdrift. Vi är superkära.
Allt känns så lätt med honom. Inget konstlat. Bara äkta. Vi har verkligen diskuterat igenom det här, och nu är det han och jag. 
Det har aldrig känts såhär med någon tidigare. Som jag skrev så känns det som om 20 år är bortsuddade och att vi alltid varit tillsammans. Fastän vi är nykära.
Han är världens mest underbara människa. Han bryr sig om mig på ett sätt jag heller aldrig har upplevt.
Han säger att han skulle göra vad som helst för mig, och jag tror honom faktiskt. 
 
Jag har ju haft min share of skitförhållanden och konstiga uppbrott, så min tro på kärlek, och min tillit - har fått sig en väldig stark törn. Har fått enorma issues med att lita på folk, särskilt killar. Men... jag litar stenhårt på min P. Jag kan inte förklara. Jag bara vet att han aldrig någonsin skulle svika mig. Den känslan! Att kunna lita på någon fullt ut, den känslan är underbar. 
Mitt liv har förändrats drastiskt. Från deprimerad med noll tro på framtiden till en lycklig tjej som nu ser ljust på livet för första gången på åratal. Jag är så jävla lycklig! 
 
Tror han är min soulmate. Och om 12 dagar är han här igen. Behöver jag säga att jag längtar något vansinnigt?
Alltså...nyp mig. Drömmer jag?
 
Skulle kunna skriva en hel novell om allt detta, men är i skov igen 😣 och mina handleder är hårt drabbade. Men det står jag med lätthet ut med. Jag är kär!
 
 

När livet vänder

Allmänt Kommentera
Den där dejten jag skrev om... Den gick bättre än förväntat. Kröp in i hans famn och vips var 20 år bortsuddade. Bara sådär.
 
Det har gått några veckor nu, och han var här igen o helgen som var. 
Att vi är kära är en underdrift. Vi är superkära.
Allt känns så lätt med honom. Inget konstlat. Bara äkta. Vi har verkligen diskuterat igenom det här, och nu är det han och jag. 
Det har aldrig känts såhär med någon tidigare. Som jag skrev så känns det som om 20 år är bortsuddade och att vi alltid varit tillsammans. Fastän vi är nykära.
Han är världens mest underbara människa. Han bryr sig om mig på ett sätt jag heller aldrig har upplevt.
Han säger att han skulle göra vad som helst för mig, och jag tror honom faktiskt. 
 
Jag har ju haft min share of skitförhållanden och konstiga uppbrott, så min tro på kärlek, och min tillit - har fått sig en väldig stark törn. Har fått enorma issues med att lita på folk, särskilt killar. Men... jag litar stenhårt på min P. Jag kan inte förklara. Jag bara vet att han aldrig någonsin skulle svika mig. Den känslan! Att kunna lita på någon fullt ut, den känslan är underbar. 
Mitt liv har förändrats drastiskt. Från deprimerad med noll tro på framtiden till en lycklig tjej som nu ser ljust på livet för första gången på åratal. Jag är så jävla lycklig! 
 
Tror han är min soulmate. Och om 12 dagar är han här igen. Behöver jag säga att jag längtar något vansinnigt?
Alltså...nyp mig. Drömmer jag?
 
Skulle kunna skriva en hel novell om allt detta, men är i skov igen 😣 och mina handleder är hårt drabbade. Men det står jag med lätthet ut med. Jag är kär!